Så oerhört sorgligt. Det fanns ingen annan svensk musikjournalist som förmedlade sådan genuin glädje i sina skriverier. Som när han älskade det han hörde bara måste förmedla det till sin nästa - texterna spratt till och man ville höra skiten där och då. Efter att jag hade upptäckt hans musikskriverier köpte jag snudd på varje skiva han rekommenderade. Jag plöjde hans böcker och gråter fortfarande frekvent till bootlegskivorna han gjorde till boken Sånger om kärlek.
Under mina år i Malmö-exil handlade jag i hans egen butik och när jag var nere för något år sedan sken han upp och förklarade att han verkligen gillade min filmkritik. Det var ett riktigt lyckligt ögonblick.
Det är förstås tråkigt att jag också skickade iväg honom på filmer han inte gillade (fast jag köpte en del skivor som var olyssningsbara också, bör påpekas). Såhär skrev han på sin hemsidan tidigare i våras:
»Jag såg Clint Eastwoods ”Gran Torino” häromdan, bara för att en av mina favoritrecensenter, Hynek Pallas, uppmanade mig att göra det. Men jag fattar ingenting. Det är ju bara en reaktionär skitfilm gjord av en regissör som inte ens har lyckats få hundjäveln att agera trovärdigt. Det är överspel, underspel och snedspel för hela slanten. En kalkon.«
Jag hoppas att Lennart hann med några filmer han tyckte bättre om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar