Pink! Pink! Pink! (Hot! Hot! Hot!)

När man skriver understreckare i Svenskan vill man ha dem införda på söndagar. Det är den dagen då texten bildsätts med en extra helsida. Svenskans överlägsna formgivare gör alltid ett helt fantastiskt jobb. Det var därför extra skoj att se min text om japansk pink film införd i gårdagens tidning med snygga posters och omslag till filmerna. Som bilden till höger, den kommer från filmen Sexy Doctor, Dirty Treatment.

Om ni tycker att det är en fantastisk filmtitel - eller om exploitationfilm på något sätt är er pryl - så tar er tiden att plöja Jasper Sharps Behind the pink curtain. 400 sidor med liten text och dubbla spalter - men oj vilken bok. Jag läste den över en helg i Prag och det var säkert en rätt underlig syn: den är rikt illustrerad med vad som bara kan beskrivas som pornografiskt och våldspornografiskt material, och den är stor och tung. Där satt jag, på spårvagnar och krogar, och skrattade högt för mig själv.

Jag skakade en del på huvudet också. För det kanske mest bisarra inslaget i boken är kapitlet om Kôji Wakamatsu, Masao Adachi och den Japanska röda armén, och deras involvering i Libanon och i Folkfronten för Palestinas Befrielse. Adachi och Wakamatsu gjorde bland annat propagandafilmen Declaration of war och den postern går inte heller av för hackor (vänster).

Wakamatsu visade för övrigt filmen United Red Army på årets Berlinal, ett dokudrama om den Japanska Röda Armén som säkert är väldigt intressant. (Postern till höger).

En annan intressant sak, som inte fick plats i streckaren, är Roman Porno-subgenren Sweden Porno som byggde på myten om den svenska synden. Den tycks till viss del tycks ha filmats på plats i Sverige. Filmerna hette saker som Blonde animal, Bockens hus och Eva: Swedish and underage (Det bisarra är att det senare är den engelska namnet på Torgny Wickmans Eva - den utstötta, men det tycks inte vara samma film. Det är för övrigt värt att notera att Wickmans film producerades av Pallas Film AB. Men nej, inga kopplingar till familjen om inte mina föräldrar har mörkat en hel del). Regissörerna bar namn som Crystal Holgren (vilket möjligen är en felstavning av Holmgren). Som sagt, mycket underhållande läsning.

UPPDATERING: Till de många regissörer som startade i pink film hör bland annat regissören till Oscarvinnaren Departures Yojiro Takita som intervjuades i helgens New York Times. En annan intressant och aktuell regissör som började banan i en rosa nyans är Kiyoshi Kurosawa. Hans senaste film Tokyo Sonata (som jag tror visades i Cannes i fjol) har fått lovord världen över. Se er om i stjärnorna efter en svensk biopremiär, men filmen ges i alla fall ut av Masters of Cinema i slutet av maj.