Om EU och romer

Richard Swartz skriver i SvD om situationen i dagens Ungern. Det han beskriver har många likheter med det som jag har beskrivit i Tjeckien. Charlotte länkar till en annan artikel i dagens Expressen som också ger en skrämmande bild av dagens Ungern. Charlotte ställer en viktig fråga som jag har vridit och vänt på rätt mycket de senaste dagarna: borde inte vi som ett annat EU-land bry oss om det som händer Europas romer? Med tanke på Europas historia - och romernas historia i Europa - så borde vi inte ens behöva vara ett EU-land, men det borde ju underlätta för att trycka på.

Jag kan berätta att detta skedde inför EU-inträdet i andra halvan på 1990-talet. Då var tjeckerna (liksom andra östländer) mer mottagliga för kritiken eftersom de gärna ville gå med i EU. Men frågan om romernas situation i Tjeckien och åtgärderna kring detta var sent påkommet från EUs sida. Det var föranlett av bland annat ett tjeckiskt tv-reportage där England och Kanada utmålades som paradis för romer - gatorna var av guld och så vidare. Det var snudd på kriminellt. Men det var, som man säger i migrationsfoskning, en klassisk pull-effekt. Push-effekter fanns det redan gott om och romer i framförallt de tunga industriorterna i norra Tjeckien sålde sitt bohag, stack och britterna fick skrämselhicka. Ergo internationella påtryckningar på tjeckerna att "göra något" samt visumtvång till Kanada.

Jag har gått igenom dokumenten som det där resulterade i i Tjeckien. Det var en del fantasifulla förslag, en del mer rotade i sund mark. Ett förslag var att alla bolag som får statliga kontrakt måste ha romer anställda.

Det saknades och saknas bra tillförlitlig statistik kring romernas livssituation, men det räcker att säga att arbetslösheten är skrämmande hög, att bostadssegregationen och trångboddheten är vansinnig. Och värst, att orimligt många romska skolbarn inte avslutar grundskolan (jag tror inte det fanns fler än tio högskoleutbildade romer i Tjeckien kring 1997, i en grupp på kring 250 000 personer) och att en stor del av dem hamnar i så kallade "specialskolor" - det vill säga skolor för mentalt handikappade.

Det påstås att de inte klara inträdesproven till vanliga skolor men Europadomstolen fällde Tjeckien för diskriminering 2007 när det visade sig att 18 romska skolbarn hade placerat i specialskolor trots att de hade klarat sina prov. Jag skulle tro att mörkertalet är rätt stort.

Så till själva knäckfrågan: Det är klart att det är bra om Europadomstolen fäller Tjeckien. Men för att börja komma åt problemet måste man gå längre. Det här är ett djupt rotat problem i det tjeckiska (och det ungerska och det rumänska och det slovakiska) samhället, grundlagt för länge sedan. Eftersom dessa länder kastade sig in i det kapitalistiska karusellen efter 1989 - på biljetten stod det "marknadsekonomin löser allt" - istället för att ordentligt lappa ihop de stora hålen som diktaturerna lämnat, läcker de på flera håll.

Som i fallet med romerna. Har man en etnisk minoritet som i praktiken importerats/ tvångsförflyttats efter 1948 (som i Tjeckien - man brände deras vagnar när man flyttade dem från slovakiska landsbygden) som efter 1989 till 80% blir arbetslös och är dåligt utbildad. Ja, då har man ett stort problem som kommer att kosta pengar att göra något åt. En mycket dyr och inte särskilt populär social politik som ingen politiker har vågat satsa på. Vänder man bort blicken i 20 år så försvinner inte problemet, om man säger så.

Skall vi då säga åt ett annat EU-land hur de skall sköta sin inrikespolitik? För det är ju vad det handlar om. Att de skall satsa miljarder på att inom kanske två generationer börja få en något mer integrerad grupp romer? Ja, jag tror att det är den enda vägen. Till en början måste fler utländska experter in och bevaka hur det ser ut i landet tillsammans med organisationer som Člověk v tísni (typ "Människan i kläm") som kan situationen. Men jag tyckte redan 1997, och jag tycker idag, att det skall till ett politiskt tryck på de här länderna. EU är den bästa arenan för detta och det är vår skyldighet att se till att detta görs.

Jag vill inte göra några som helst jämförelser, men en av de punkter som ofta kommer upp i debetten om islamofobi och de europeiska muslimernas situation är att de skulle vara utsatta för en slags nutida antisemitism. Så må det vara. Men om vi kunde ägna en tiondel av den mediadebatten åt att fundera på hur man skulle kunna göra något åt romernas situation så vore det bra: för där har situationen för länge sedan gått överstyr.

Det som sker i dagens Östeuropa är rena pogromer: samhällena bryr sig inte och vänder bort blicken, medans folk slår ihjäl och kör bort.