Okej, efter att ha tillbringat morgonen i sällskap med Michael Hanekes nya mästerverk så tar jag tillbaka det förra inlägget. Det är förstås de lite grövre nordeuropeiska plaggen som de något fattigare karaktärerna i Det vita bandet bär som kommer att sätta standarden för vintermodet i Stockholm.En annan intressant koppling mellan filmerna (vid sidan av mitt påtvingade modeperspektiv) är att de båda på olika sätt skildrar europeiska nationers födslovåndor.
Efter påhoppen på dagens recension av The hurt locker är det nästan lite komiskt att påpeka det, men det handlar inte så lite om patriarkat....
3 kommentarer:
MÄN som Hemingway,Steinbeck,Östergren,Bob Dylan,John Ford,Scorcese,Fassbinder,Clint Eastwood fjantar inte omrking o tjatar om manliga strukturer.De skriver/gör film som bara MÄN kan.
Kvinnor skriver/gör film som bara KVINNOR kan.
MÄN är MÄN.KVINNOR är KVINNOR.
Jag föredrar MÄNS sätt att skriva/göra film.
Jag föredrar titta på kvinnor på film eftersom jag är en man.
Företrädesvis VACKRA kvinnor.
Hur svårt kan det va?
Men på SvD:s idag opportunistiska kultursida är det "manliga struktur" fjanterier som gäller för karriär.
Gud så tråkigt o hycklande.
Men vilka SINNESSJUKA kommentarer du fått! Herregud. Själv har jag förundrats över den här filmnyheterna-kommentaren idag, apropå Camilla Larssons text om nytänk i distributionsledet ang t ex Rookie-filmerna:
"Om jag vore distributör hade jag varit tveksam till att gå in i något som kallas Rookie, jag menar är det en selling point att något är gjort av nybörjare? När sedan man får läsa i tidningen att det finns en könskvotering (ja ja, genuskortet igen) cementerar det bara bilden av arga kvinnor i palestinasjalar och fotriktiga skor som vill berätta stillastående socialrealistiska historier om dagislämningar och ljusstöpning på alkoholiserade mormors vis."
Och se där, där missade jag en till bisarr (eller snarare väntad) kommentar.
Skicka en kommentar