Efter att ha sett modet som rasar i Brooklyn så undrar jag stilla hur länge det dröjer innan hela Stockholm klär sig som alla från stallpojkarna till adeln i Viscontis underbara Il Gattopardo.
Fördelen med att däcka i förkylningar är att man kan se om sådana här underbara tretimmarskakor. Det bästa ögonblicket - för den som inte har tid eller orkar - kommer 53 minuter in i filmen; en helt magnifik åkning i en kyrka under en mässa. Den sicilianska sanden har lagt ett tunt grått lager över ansiktena och i takt med att musiken stegras stelnar mimiken och de liknar vaxdockor.
En skribent som inte hade däckat i en förkylning hade utvecklat det hela och orerat om intertextualitet - om tavlor och statyer och whatnot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar