Av alla de filmer jag ser varje år så är det få som verkligen stannar kvar. Några har en scen eller scenografi eller en skådespelarinsats som jag vill se om. Bara en handfull filmer har ett särskilt sug – som vore det mer kvar att vrida och vända på. Kanske kan det jämföras med att återvända till samma utställning en andra gång, för att det bortom motiven finns mer i tavlornas yta.
Så är det med regissören Bill Morrisons film Dawson City: Frozen Time, som jag för ett par år sedan såg i Venedig och valde ut till Göteborgs filmfestival. En film om film, en film om samhällen som kommer och går, en film om minne och en film om kultur. Sammantaget, inte att underskatta i en biosalong, en väldigt meditativ upplevelse.
Så här skrev jag till katalogen:
»Tiden är frusen på mer än ett sätt i den hyllade amerikanske konstnären och regissören Bill Morrisons nya dokumentärfilm. På 1970-talet hittades en enorm filmskatt i den kanadensiska staden Dawson city vid Yukonfloden. Nitratfilmerna hade frysts in i stadens kommunala pool och har sedan dess restaurerats. Morrison klipper ihop dem till en kompilationsfilm som berättar både traktens (guldruschens) historia och filmens. Resultatet är en drömsk och vacker kulturgärning där musik och ljudeffekter spelar en bärande roll.«
Nu finns Dawson City: Frozen Time att se på MUBI i en månad framöver.
Trailer:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar