The Office Säsong 3

Jag såg sista avsnittet i säsong 3 av amerikanska The Office igår. Det är en så fruktansvärt bra serie, särskilt sedan man i den här säsongen lämnat det mesta av brittiska The Office bakom sig. Nu flippar huvudintrigerna, som Michael Scotts alltmer vridna relation till corporate-Jan, för att inte tala om Dwight och Angela. Roligast är att sidokaraktärerna får träda fram i små glimtar som sakta vrids tills man inser att karaktären är spritt språngande galen - som min favorit Creed. En smygsenil äldre herre, en sådan som i verkligheten kanske kunde gömts undan i ett hörn av kontoret fram tills pensionering, utan att någon insåg vidden av hans galenskap. Nu får vi stifta bekantskap med Creeds blogg (som ju egentligen bara finns i hans Word-program, men eftersom verkligheten alltid är konstigare än verklighetsteven så finns den naturligtvis här). Och i en av höjdpunkterna i avslutningsavsnittet höra Creed berätta att han föredrar kvinnobröst au natural (detta apropå att en av seriens kvinnor gjort ett spektakulärt bröstjobb) för att sedan brista ut i Swing Low, Sweet Chariot. Mycket roligt.

Jag har i andra sammanhang skrivit att jag inte tycker att den amerikanska versionen bygger lika mycket på pinsamhet som den brittiska förlagan. Men min flickvän påpekade att jag ser väldigt påkommen ut varje gång jag ser på Dunder Mifflin-The Office.
Så mitt undermedvetna kanske tycker annorlunda.