I dagarna utkom en uppdaterad dvd av Criterions utgåva av Carol Reeds Den tredje mannen. Jag har arbetat mig igenom sisådär en tredjedel av det rätt matiga extramaterial på dubbel-dvdn, bland annat ett utmärkt kommentarspår av Steven Soderbergh som är både underhållande och initierat. (Inte så konstigt med tanke på hur mycket han måste ha lärt sig inför sin neo-noir The Good German.) Läs mer om det här, där det också finns en länk till utdrag ur kommentarerna.
Nå, jag är säker på att denna utgåva av Den tredje mannen kommer att hitta ett gott hem hos alla som älskar filmen. Det jag egentligen vill tipsa om en Criterions utgåva av den första Graham Greene-filmatisering som Reed gjorde, tillika den minst kända av de tre
Greene-filmerna (Vår man i Havanna är den tredje och sista, inspelad 1959). Nämligen The Fallen Idol från 1948. Den skiljer sig rätt rejält från de övriga två filmerna, men är något så ovanligt som en thriller sedd ur en elvaårings perspektiv:Ett diplomatbarn misstänker sin hjälte, familjens butler, för mord. Butlern har under pojkens uppväst matat honom med historier om sina heroiska eskapader i Afrika. När pojken försöker skydda sin idol under polisutredningen gör han bara saken värre med sin vilda fantasi. Det är en känslomässigt plågsam berättelse om att tvingas växa upp och konfrontera vuxenvärldens verklighet. Och, som titeln lyder, se sina idoler falla.
Efter filmen satt jag och mindes min egen uppväxts barndomssanningar och hur de sprack som ballonger en efter en. Det var - faktiskt - en riktigt angenäm upplevelse eftersom jag för första gången tänkte på många av dessa barnvärldar jag levde i.
Lika välspelad, välfilmad och rik på atmosfär som någonsin Den tredje mannen är The Fallen Idol helt enkelt ett måste för alla Reed-Greene-fans och barnpsykologer där ute.
Ja, för alla andra med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar