Så här snäll blir man mot Guy Ritchie av att skriva recensioner kring julafton. Och, undrar jag stilla och politisk korrekt, är det okej att skriva »pojkäventyr« nu när almanackan snart visar 2010?
For the record så är min favorit-Holmes åldringen som figurerar i Michael Chabons bok The final solution.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Okej är det väl kanske, fast själv skulle jag nog föredra varianten "pojkboksäventyr" om man vill få termen att syfta på genuskonstruktion snarare än biologism - och det vill man ju.
Fin recension i alla fall, mycket sagt på lite utrymme även om det är bedrövligt att du/ni ofta får så få tecken på er att formulera något vettigt.
Gtf: Bra, tack, så skulle det förstås vara.
Och tack, håller med om att texterna ofta är i korttaste laget. Men du vet, de stora bilderna måste ju in i tidningen också ;-)
Ack ja, att de stora bilderna ska ha sitt är jag väl medveten om sedan jag själv skrev om teater ett tag i SvD för några år sedan (hm, jag antar att vi väl tekniskt sett är f.d. kollegor, även om vi aldrig sågs). Och de gör förstås i ärlighetens namn verkligen sitt till också... Men när man har ett skribentperspektiv är man ju bara så väl medveten om hur stor skillnad det gör att få ytterligare 1000 tecken till sitt förfogande. Oh well, du gör det väldigt bra som sagt, och vill man läsa dig i längre format finns ju den här bloggen och Weird science.
Skicka en kommentar