Jag har inte läst Irka Cedergrens »Född fördömd Romerna - ett europeiskt dilemma« än, men ska ta tag i den saken så snart tid ges. Men om det är som Lars Linder skriver i DN, att romernas egna strävan, egna röster, helt saknas - då är det inte bara synd utan illa. Det har skrivits mycket, kanske alltför mycket, som både är bra och dåligt där romerna har gjorts till ett ansiktslöst kollektiv.
Den som är intresserad av viktiga saker som Roma National Congress, sidor med personliga historier, och annat som rör romer i främst Tjeckien och Slovakien kan klicka sig vidare här.
En annan viktig organisation är Romodrom, som bland annat har romska street workers (nej, inte prostituerade) som hjälper romska narkomaner med rena sprutor och annat. Deras berättelser är sådant som vore guld att läsa i böcker av det här slaget.
(Det är ofta sisådär med dessa hemsidor och länkar, och deras uppdatering - men om någon verkligen skulle vara intresserad finns det inte så många platser att börja på).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ser fram emot att ta en titt på den där boken. Sitter själv och skriver en C-uppsats om finlandsvenska romers upplevelser av antiziganism. Ett helvete att hitta bra litteratur om fenomenet.. Men det är intressant att höra folk berätta om sina egna erfarenheter.
Vad jag tänkte säga var att man kan titta på Italien och Ungern och förfäras, men exakt samma tankar finns ju här uppe, de väntar bara på rätt stämning för att komma upp till ytan..
Jag vet inte. Visst, Sverige har en mörk historia när det kommer till romer. Det är ingen tvekan om den saken. Och nog kommer de anti-romska stämningarna att bli tydligare (och har blivit det, bl a i relation till invandrare från Kosovo) här i Sverige tror jag, men det är ingenting mot Centraleuropa och sydöst.
Mina största erfarenheter kommer från Tjeckien, och där snackar vi en lång plågsam historia. Diskrimineringen mot romer finns överallt, arbetslösheten hos grupperna är skyhög och de saker jag har hört yttras, från folk i varenda samhällsposition, i Tjeckien går inte att beskriva. Besöker man de romska byarna utanför de slovakiska byarna i Slovakien, de utan el (eller tjuvkopplad el) och rinnande vatten, förstår man varför det inte går att tala om första och tredje världen som geografiska koncept längre. Det här är platser där det sker regelrätta avrättningar av romer och snuten kollar åt ett annat håll. Eller utför dem.
Vet inte om du redan har gjort det, men kolla med romskt kulturcentrum annars. Finns det litteratur kan de säkert hjälpa dig att hitta den. http://www.romanokher.com/
Situationen i Sverige som jag förstår den kan givetvis inte jämföras med den i t.ex. Tjeckien eller Slovakien. Men jag tror att det finns ett dolt hat mot romer i Sverige även idag, men att de flesta är helt enkelt för fega för att göra agera ut den.
Däremot tror jag att den rättsliga situationen är relativt bra i Sverige, detsamma gäller sjukvården.
Men faktum kvarstår, alla jag har pratat med har beskrivit olika händelser som man önskar inte hände här. Allvarlig diskriminering i affärer och restauranger, campingar; misshandel, glåpord m.m. Det som är glädjande är dock att de rättsprocesser som har dragits igång mot olika inrättningar har varit framgångsrika.
Men jag måste säga att min upplevelse är att romer och resande står utanför den tolerans som de flesta svenskar har. Vad det gäller romer så har synen liksom inte förändrats speciellt mycket från 50-talet.. Men det är som sagt min upplevelse.
Och tack för länken!
Ja, man får vara tacksam för att det lagliga skyddet fungerar här i alla fall. Men annars stämmer förstås det du skriver.
Jag ledde fö en konferens mellan unga romer från Tjeckien och Sverige för, tja, över tio år sedan nu. Det var väldigt intressant att höra deras olika berättelser.
Skicka en kommentar