torsdag 27 maj 2010

Mormor på Mejan


Magistrarnas utställning på Mejan har vernissage i eftermiddag. Mer måleri, performance och installationer än film. Men två verk står ut för den som är filmintresserad. Axel Peterséns The Tracks of my Tears gör sig bättre på Fredsgatan; båda filmerna är större och bilen visas på duk. Effekten ger rymd och djup som jag inte riktigt upplevde på Galleri Mejan.

Jonathan Lewalds 5-minuters loop Mormors öga har visats i både Rotterdam och på TriBeCa och är väl värd att se här med. Även om utrymmet knappast är optimalt - det faktum att videon är tyst (vilket i dagens ljudbombastiska filmvärld är ett statement det med, och understryker relationen mellan tittaren och mormorn) är kanske inte helt påtagligt i ett hus fyllt av stoj.

Ett öde som för övrigt drabbar ett annat verk som var intressant - Mathias Josefsons Night is the best time here/ It somehow reminds me of earth. Idén bakom verket kommer från Solaris när de försöker återskapa ljuden från jorden som de saknar. Josefson återskapar å sin sida ljuden av löv med papper, fläktar och mikrofoner. Skulle man ställa ut verket en natt på landet skulle effekten bli magnifik - nu drunknar ljuden helt. Vilket förstås har sin poäng det med. (Charmplus för att Josefsons har spelat in verket och gett ut det på 10" vinyl. Mitt favoritformat).

Intressantast är nog ändå Klas Erikssons De Andra, en installation som består av tre delar; en batongmaskin (när jag och Securitasvakterna var ensamma i lokalen fick den årets konstkritik: »kolla NN, min batong, ballt!«), en skulptur av ett kravallstaket och ett övervakningssystem.

Kontroll och makt är alltid intressanta teman imho. Och jag gillar konstnärer som lyckas kommunicera tydligt vad de vill med verket; och att det har en samhällskoppling och en teoretisk filosofi-/ konstkoppling som framgår och inte bara är en dimridå.

Det kan man verkligen inte säga om alla verk på plats, men å andra sidan är det verkligen inte optimalt att slängas ihop på det här sättet i examensutställningar. Och så är det väl också som så att en del konst ska få ta sin tid att nå fram till förståelse.

Inga kommentarer: