Som jag skrev här så har rumänsk film varit väldigt bra de senaste åren. Och igår vann alltså 4 månader, 3 veckor och 2 dagar Guldpalmen. Säkert mycket välförtjänt. Nu ser jag fram emot en rumänsk filmfestival av typen tyska filmdagar på Sture med några av de filmer jag tipsade om i det tidigare inlägget (med hopp om att biografen trots Triangelfilms konkurs går en ljus framtid till mötes).
UPPDATERING: Manohla Dargis och A.O. Scott sammanfattning av Cannespriserna i New York Times gav mig en lätt chock. Det tycks som om Cristian Nemescu - regissören till kortfilmen Marilena de la P7 som jag hyllade i mitt förra Rumänien-inlägg - vunnit Un Certain Regard-sektionens pris för sin första långfilm California Dreaming - postumt. Nemescu körde ihjäl sig i fjol blott 27 år gammal. Och jag såg alltså Marilena-filmen i Thessaloniki, flera månader efter att han dött, utan att fatta det. Det är pinsamt, men jag får skylla på att informationen kring visningen var rena grekiskan.
Framförallt är det hemskt: Marilena var en enormt fantasibejakande film, en film jag verkligen tyckte om och som jag sedan dess konstant tipsat om. Jag är glad att Nemescu i alla fall fick chansen att göra en långfilm, att den blev klar, och att den - och hans kortfilmsproduktion - nu kommer att ses av fler tack vare Un Certain Regard-juryn.
- - - - -
Apropå filmer om den mänskliga moralens förfall i de forna kommuniststaterna - och tro mig, om det ämnet vet jag mer än de flesta svenskar i min generation - missa inte Per Gudmundsons ledarkrönika i SvD där han skriver om Michael Moores Sicko.
"Att sjukvården är betald av förslavade kubaner verkar knappt vara ett aber i sammanhanget. Och att regeringskritiska filmare inte brukar bli långvariga på Kuba tycks heller inte vara ett problem för trovärdigheten."
Indeed, indeed. Vad man än har för politiska åsikter är det glädjande att höra mer än applåder när Moore än en gång skildrar världen. Och som Gudmundson skriver - filmjournalisterna sköter inte den sidan av kritiken så bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hynek, jag har så klart inte sett filmen men misstänker att du låter Gudmunsson leda dig i en fälla. Spekulation: vitsen med att ta dem till Kuba är inte att visa att Kuba är paradiset på jorden. Tvärtom vill man visa att t.o.m. i det som i usaiskt medvetande är helvetet på jorden kan man få vård som man nekas i Usa. Jag tror man måste göra sig en smula usaisk för att förstå den där Roger Moore eller vad han heter.
Jag kanske borde förtydliga att mitt inlägg framförallt handlar om den okritiska filmkritiken av Michael Moore i tidigare fall och nu i Cannes. Hur filmen framställer saken vet jag ju inte än. Däremot kan man av mediarapporteringen, och av Moores intervjuer och presskonferenser, tyvärr dra både den slutsats som du gör och den "pro-kubanska".
Det är förmodligen så att du har rätt, men med kunskap om Moores tidigare vinklingar och arbetsmetoder (skickliga och välgjorda) misstänker jag att det inte riktigt kommer att se ut så i slutändan. Man kanske behöver sätta på sig de amerikanska glasögonen - så har det ofta varit med Moore - men då inställer sig två frågor. Ett: Hur skall man som kritiker ställa sig till en film av det här slaget, med en global publik? Och två: om den svenska kritikerreceptionen (här dominerar ju ofta en kubakramarvänster) ser annnorlunda ut - hur skall man förhålla sig till denna?
Jag ger hur som mer besked i saken när jag sett filmen.
Skicka en kommentar