Idag har David Finchers Zodiac premiär. Jag tyckte att den var finfin - här.
UPPDATERING:
Degrell skriver utmärkt om Zodiac. Jag gillar hans förhoppning om Zodiac som ett bokslut. Hans analys påminde mig i alla fall om att filmprofessorn Richard Dyer (som har skrivit en bok om Se7en åt BFI) i höstas höll en kurs som seriemördarfilm hos oss på filmvetenskapen i Stockholm. Han diskuterade bland annat filmernas betydelse /placering i sin samtid. Det var naturligtvis extremt intressant, och jag undrar vad han skulle ha gjort av Zodiac, en film som i slutändan varkenr har så mycket av vare sig seriemördare eller seriemord? Jag är säker på att vi kommer få läsa den analysen inom en snar framtid.
För att spinna vidare på Degrell bokslutsresonemang: man skulle till exempel kunna läsa Zodiac som en "antiseriemördarfilm"; istället för att med besatthet leta efter mördare och händelser att mytologisera - som Virginia Tech-massakren - skall man fokusera på det ansiktslösa mördande som hela tiden pågår, och hur man kall motarbeta det. Jag vet att det låter väldigt fint och pretto och save the world, men det är en möjlig läsning om man betänker att det här är samme regissör som gjort en av filmhistoriens bästa och mest mytologiserande seriemördarfilmer.
Nåja, jag tror hur som helst att Fincher allra mest gjorde filmen för att få zooma in alla de där breven och skildra de murkna 70-talsmiljöerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag drog inte den slutsatsen i min text, men kanske är det rimligare att krympa perspektivet och låta Zodiac stå som bokslut för just Finchers seriemördarfilmkarriär, snarare än hela genren - speciellt i ljuset av Se7en, som precis som du skriver är en av de mest mytologiserande seriemördarfilmerna någonsin.
Lyssnade förresten på Dyer för ett tag sen, då han snackade i Lund - dock ej om seriemördare utan om sin kommande bok om pastisch.
Skicka en kommentar