»När tidskriften Granta för fem år sedan ägnade ett nummer åt Afrika inledde de med en humoristisk instruktionskurs till hur man i allmänhet skriver om kontinenten: Behandla Afrika som ett land, använd alltid ord som mörker eller safari i rubriken, poängtera särskilt att det är dammigt och varmt. Men framförallt: det är tabu att skildra kärlek mellan (svarta) afrikaner, vanligt hemmaliv eller barn som går i skolan – förutsatt att de inte lider av Ebola eller är könsstympade.
Grantas manual kan lätt appliceras på de bilder av Afrika – en kontinent bestående av 54 nationer, fem tidszoner och i runda slängar 800 miljoner invånare – som förmedlas i filmer som visas på svenska biografer. Blood diamond, Hotel Rwanda, Johnny Mad Dog – listan kan göras lång, innehållet dystert.
Det är därför befriande att ta del av Afrikafokuset på årets filmfestival i Göteborg. Här har filmer om diamantsmuggling, folkmord och barnsoldater – samt de vanligaste filmländerna – fått stryka på foten. Istället visas rullar från Mali, Uganda och Kamerun. Visst förekommer slum och vapen, men tonvikten ligger på det som Granta kallar för tabu hemmaliv: medelklassmakar brottas med otrohet och månar om statusyrken på sätt som inte skiljer sig alltför mycket från mina vänner på Söder.
Den vanligaste beskrivningen av filmerna är att de är bra dialogdrivna berättelser men tekniskt dåliga. Visst ser de tekniska förutsättningarna sämre ut i många länders produktion – men att den etablerade maliern Souleymane Cissés nya film Min Ye… andas tv-såpa återspeglar nog lika mycket att landet bara har en biograf.
Desto intressantare då att se på det ideologiska innehållet: Charles Shemu Joyahs Seasons of a life, en av de första spelfilmerna från Malawi, tar till exempel stenhård ställning för kvinnors rättigheter i ett patriarkalt samhälle – och det på ett smart, humoristiskt sätt som inte setts till i svensk film på länge.
Det finns många sanningar, men ältar man samma sanning 100 gånger blir den en lögn. Och de flesta länder i Afrika lider inte av konflikter eller svält. Så därför är det skönt när man efter ett par dagars filmtittande kan besvara Dr Albans gamla fråga med:
'Jorå, bara lite trubbel med frugan för tillfället'.«
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar