torsdag 4 februari 2010

Miss Kicki...


...var en lika strålande film när jag såg om den. Recension i SvD.
Upplagd av kl.

5 kommentarer:

FilmMedia sa...

Fantastiskt kul att Eric Tsang får lite mer uppmärksamhet här i norden, som i mitt tycke är Hong Kongs absolut främsta och mest karismatiska manliga skådespelare (efter bortgångne Leslie Cheung).

Han har lyft redan briljanta filmer som "Infernal Affairs" och "Comrades: Almost a Love Story".

Tack för trevlig recension!

/D

5 februari 2010 kl. 10:42
Sebastian Lindvall sa...

Såg filmen i höstas men recenserade nu. Kanske elakt att utgå från känslomässigt efterskalv, men om det inte vore för VOD-debatten skulle jag nog ha glömt filmen helt och hållet. Morgontidningarna verkar ju lyriska, så det kanske säger mer om mitt minne än filmen ;)

http://www.cine.se/filmsida.php?film=miss_Kicki

5 februari 2010 kl. 10:47
Hynek Pallas sa...

Sebastian: Alltid farligt att inte se om filmer. Hur som, det stora problemet jag ser med din recension är sista stycket:

"Det skulle ha kunnat bli en intressant karaktärsstudie, kopplad till dagens medielandskap med fokus på moderna människans dubbelidentitet on- och offline".

Eftersom Kicki tydligt inte vill ha dubbellivet utan ger sig av för att hitta mannen, så är det snarare mannen - i allra högsta grad en bifigur - som lider av just det här. Det är alltså inte på något vis en central del i filmen, utan som du skriver ett startskott. Det är, som jag ser det, alltid vanskligt att kritisera filmer för vad de hade kunnat vara om det inte är en central aspekt i dem som plötsligt förbigås.

Det är lite som att säga att Star Wars är dålig för att den hade kunnat bli ett fint drama om Chewbaccas familj.

Annars tycker jag att du motiverar dina intryck av filmen relativt väl, även om jag inte håller med dig.

5 februari 2010 kl. 14:52
Sebastian Lindvall sa...

Det är sant att det lätt spårar ur om man halkar in på what if-scenarion, kanske ytterligare ett tecken på att jag borde se om filmen :)

Medelåldersdejting framför datorn var det som levde kvar hos mig. Undrar varför. Jag hoppas nätdating utforskas mer i film framöver, utan att vika för klichéer med modernitetskritisk pedofili och naivt du-har-mailande.

Av vardagliga, ytterst icke-vetenskapliga betraktelser har jag börjat se webbkameran som kärnfamiljens upplösning, där pixlar blivit mod för medelålderssjälar som fastnat i traditioner och normer. "Miss Kicki" väckte helt enkelt förhoppningar på ett sidospår som aldrig utforskades.

Nu ska jag sluta off topic-spamma din blogg för den här gången - tack för konstruktiva kritiken!

5 februari 2010 kl. 16:49
Hynek Pallas sa...

Helt cool, jag är också intresserad av sådana skildringar och tycker filmmediet lämpar sig utmärkt för dem.

FilmMedia: Eller hur! Ett sant nöje att se honom i MK.

5 februari 2010 kl. 18:09

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)