»Du tronar på minnen...«

Om man som jag pysslar med vithetsforskning i ett svenskt sammanhang händer det rätt ofta att man får förklara sitt forskningsämne. Minst lika ofta följs förklaringen av invändningar som »ja, men Sverige var ju inte en kolonialmakt« alternativt - för dem som tror sig kunna historien »det var under så kort tid«. Detta med att ett tankegods eller vissa ideologier som styr en rasistisk struktur också kan vara övernationella - säg som kristendom, eller varför inte som en del av det kristna? - glöms gärna bort.

Nå. Ibland är det så. Och ibland gör världen det lite lättare att peka ut sakernas tillstånd.

I år sitter jag i juryn på CinemAfricas festival 23-28 mars (vilket tyvärr förhindrar mig om att tipsa om enskilda tävlingsfilmer, så se allihop). När jag idag besökte deras kontor för att se ett par filmer pekade de ut en annons från SvD för mig; en reseannons till Saint Barthélemy. Här blir det pikant: arrangören är SvD Accent, alltså en del av Svenska Dagbladet, vilket - i alla fall i mina ögon - faktiskt gör tidningen delansvarig i den här rent kriminella helsidesannonsen. Rubrik:

»Res till Sveriges tidigare koloni i Västindien«

Ur copy-texten:

»Denna vackra ö i Västindien var nämligen svensk 1784 – 1878 och har fortfarande sina svenska vägskyltar kvar. Vi svenskar är som alltid extra välkomna hit [...]«

 Men, åh, det är bara början. Det är nämligen som så att:

»Tillsammans med Svenska St Barthélemysällskapets ordförande, Roger Richter, öppnas dörrarna på vid gavel och vi blir varmt välkomnade av det svenska vänsällskapet på ön«

 Med vilka vi - håll i er nu -

»upplever mängder av minnen från Sveriges fornstora dagar som kolonialmakt.«

Jag menar: Wow. Undra om slavbodarna ingår i rundturen? 

På riktigt liksom. Jag tror att det här helt enkelt är ett utslag av att man i Sverige inte någonsin behöver konfrontera ett rasistiskt förflutet (man behöver ju inte konfrontera någon strukturell rasism idag heller, så) och tror sig stå över sådana saker. I artikeln »Sweden after the Recent Election: The Double-Binding Power of Swedish Whiteness through the Mourning of the Loss of “Old Sweden” and the Passing of “Good Sweden« ((2011) NORA - Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 19: 1, 42 — 52) (PDF) skriver forskarna Tobias Hübinette och Catrin Lundström om vad de kallar för »det goda Sverige«, alltså det Sverige som bär självbilden av det internationella antirasistiska arbete som gjordes på 60-talet (och ett par decennier framåt) och det Sverige där jämställdhetsarbetet varit viktigt. Ett land som länge trott sig vara vaccinerat mot rasism.

Jag ska inte gå in på detta i detalj här - det gör jag i avhandlingen - men nog tror jag att denna självbild är en viktig del i att en text av detta slag kan publiceras i en av det här landets största dagstidningar.