Regissörer väljer svenskt

Criterion länkar på sin blogg till Gwyneth Paltrows nyhetsbrev i vilket hon har bett »några regissörer hon har arbetat med« (namn som nog är bekanta för de flesta) att lista sina topp-fem-hyr-dvder. Att man inte kan hyra särskilt många av filmerna i Sverige är mindre intressant.
Bland alla självklarheter - Spielberg och Sofia Coppola väljer Tootsie - finns det en del kul att lägga märke till, särskilt från den svenska filmhorisonten. Wes Anderson väljer Ingmar Bergmans Ur marionetternas liv från 1980.

»From the Life of Marionettes
I’d never heard of this until last month. It’s an Ingmar Bergman movie he made in Germany where I think he was a tax exile.«

I samma stund som jag läser valet så känns det alldeles självklart. Jag har alltid gillat den förbisedda Bergman-rullen som han gjorde i sin tyska exil, och kom in på filmen och dess borgerliga centraleuropeiska inredningsdesign och miljöer i ett inlägg om Nicolas Roegs Bad Timing. Jag skulle tippa att det, med Wes egen produktion i åtanke, i hög grad är dessa rätt fantastiska miljöer som skapar tycke.

För att inte tala om att skuld, depression och sexuella tillkortakommanden fungerar lika bra i Munchen som på Upper East Side. Bergmans berättande - en inblick i psyket på en borgerlig man som bryter ihop och mördar en prostituerad kvinna - ur ögonen på hans närstående, psykologer och andra, är inte heller fy skam.

Med tanke på vilken tumme Wes Anderson tycks ha med Criterion-folket så kan man ju hoppas att de plockar upp filmen och ger den en värdig behandling.

Sofia Coppola å sin sidan väljer också svenskt, med med pulsen lite mer på samtiden så blir hennes val Låt den rätte komma in - en film som börjar bli plågsamt hipp.