Rörig bild, om filmavtal och konsulenter

»För det första så är det absolut nödvändigt att utvidga begreppet film till att gälla all rörlig bild. Och sen definiera vilka rörliga bilder som samhället ska ta till sitt ansvar för att stödja. Och efter det, avgöra hur finansieringsmodellen ska se ut. Inte tvärt om.«

Göran Olssons krönika på Filmnyheterna.se förklarar det hela enkelt och pedagogiskt. Saken borde vara en självklarhet för alla som lever i medialandskapet anno 2009.
I enlighet med den fullständigt ommålade kartan för rörlig bild idag tycker jag för övrigt att Pelle Snickars skulle ha fått hålla i filutredningen istället för en landshövding.

Förresten, apropå en annan artikel på Filmnyheterna om vilka som borde bli långfilmskonsulenter; eftersom vi har försökt alla andra sätt i alla år, och de flesta filmer ändå inte håller måttet, varför inte pröva med dokusåpemodellen? Lås in femton kandidater med rätt bakgrund (gärna några wild cards från andra områden också, säg tidigare medarbetare på Ica Kuriren) i ett hus med en dvdspelare och en fjärrkontroll (kanske en nätuppkopplad dator också, för att se vem som hemfaller åt nedladdning först) och ett dvdbibliotek.

Tävlingsgrenarna kan bestå i att läsa anonymiserade manus om kvällarna där konsulenterna in spe får blindtestas.

Andra grenar: Spela film-TP och utsättas för filmfestivalsliknande situationen (ingen sömn på tre dygn, ständigt smuttande på alkohol, samtidigt som man måste vifta bort rövslickande alternativt hotfulla producenter).