Alltså, jag älskar Agnès Vardas inställning till junkets. I Stockholm vet jag att hon helst hade haft en enda junket med alla tidningar (om hon nu tvunget skulle ha en överhuvudtaget) och tyckte att journalisterna väl ändå kunde läsa pressmaterialet och plocka citaten därifrån - eftersom det uttryckte vad hon hade att säga. Om det bara är en trött reaktion på en karriär fylld av samma eviga frågor, eller bara god insikt i att 9 av 10 nöjesjournalister gör så dålig research att man i junketsituationer vrider sig å »talangens« vägnar när de flesta sitter med samma IMDB-utskrifter, det låter jag vara osagt. (Minns inte vem det var, men någon jag intervjuade hade efter en lång junketdag fått nog och inledde med att i ett par minuter instruera journalisterna i att stryka projekt från IMDB-listan, projekt som folk hade frågat om hela dagen - »Your next movie is...« - och som var rena fantasierna).
Jag är i alla fall glad att jag fick ställa de frågor jag hade till henne häromveckan, och inte i en junketsituation.
Varda körde uppenbarligen samma grej i Toronto och skickade sedan hem pressen med uppmaningen att hitta på att de hade intervjuat henne. Sheila Heti tog henne delvis på orden och skrev en text till The Believer. (Via Criterion). Den är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar