För ett par veckor sedan läste jag Stefan Eklunds inlägg från bokmässan där han refererade till Horace Engdahl kommentar om hur kritiken - underförstått litteraturkritiken - försvunnit från dagstidningarna. Men att varken den seriösa kritiken eller de intellektuella som ska företräda den har flyttat ut på nätet - för där härskar amatörerna.
Jag har väntat på ett tillfälle att få skriva en reflektion över detta från filmkritikens håll eftersom det förhåller sig annorlunda här. (Nu tror jag i och för sig inte att Horace bryr sig ett dyft om filmkritiken, men det är heller inte därför jag skriver. Å andra sidan kanske hans liv skulle bli lättare om han blev film- istället för boknörd?)
Jag har varit inne på filmkritikens förbannelse förut. Det är ett område där ramarna i stort sett har satts av biograffönstret, med följd att filmer som hamnar utanför detta fönster inte bevakas på något seriöst vis, och kritiken ofta får drag av en stundens konsumtionsupplysning.
Med det inte sagt att det inte finns bra kritiker på dagstidningarna, men deras värv blir ofta tröstlöst och ibland direkt underligt när referensramarna vidgas genom allt fler filmers större tillgänglighet i andra fönster.
Så för den som vill göra sig en uppfattning om vilken mängd bra texter om film det finns på nätet uppmanar jag att ni lägger några timmar på The Auteurs bloggroll. Ok, den är inte svensk, men den lilla lista på tre-fyra bloggar som skulle hamna på min svenska lista skåpar ändå i sin bredd - något som faktiskt ofta ger ett djup - ut dagstidningarnas filmbevakning.
Lustigt nog publicerar en av de bloggar som skulle hamna på min svenska lista ungefär samtidigt som jag skriver detta en text om att det inte var bättre förr. Inlägget handlar om den globaliserade mediakultur där saker är aktuella överallt samtidigt. Och det är ju som sagt detta fenomen som har gjort en ny filmkritik - eller filmjournalistik om man vill - både nödvändig och möjlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar